Henrik Carlsson

Då var jag åter ”hemma” efter Arvikafestivalen. Tredje dagen är avslutad. Babyshambles var något bättre än jag hade trott, men ändå väldigt dåliga. Ryktet säger att Pete Doherty nu har tagits av polisen. Jag bloggar mera i morgon. God natt!

Under fredagen på Arvikafestivalen sjönk mig motivation rejält. Vädret var vackert, men de allra flesta banden var inget för mig. Därför slutade det med att jag tillbringade merparten av dagen i solen, i en trädgård istället för på festivalområdet.

Dock var jag inne en kort stund runt klockan 19-20 och såg lite på Takida samt liiiite på Maskinen. Takida är ett fascinerande band, helt enkelt för att de retar upp så många människor genom sin blotta existens. Det tycker jag är riktigt kul. Huruvida de gör en bra eller dålig spelning är svårt att säga, eftersom jag är där för kort stund. Dock tycker jag absolut inte att det är så dåligt som många Takida-hatare kommer göra gällande. Jag förstår ärligt talat inte varför de skulle vara värda att hata? Gilla det eller låt blir, så enkelt borde det vara.

Maskinen kan jag överhuvudtaget inte kommentera eftersom det är en så kort stund jag tittar/lyssnar. Besökarna som är där verkar nöjda. Personligen vet jag sedan tidigare att jag inte gillar deras låtar, så spelningen skulle knappast göra någonting positivt för mig.

Därefter begav jag mig åter till Linns föräldrars hus, men återkom sedan till festivalområdet vid midnatt för att avnjuta In Flames. Deras spelning är riktigt jävla bra. Bättre än torsdagens kent-gig. Bra låtar, otroligt tajt framträdande och häftig produktion med pyroteknik, eldkastare, LED-nät etc. Lysande ljud! Enda invändningen är att det blir tyst lite för länge mellan låtarna. Ljuset släcks och bandet går mot sidorna av scenen. Det känns förvirrande.

Det här blir det sista inlägget om första dagen på Arvikafestivalen 2010. Det kommer handla enkom om kents spelning, kvällens sista på Vintergatan-scenen. De som läst min blogg sedan tidigare vet att jag är ett stort kent-fan. Bl.a. skrev jag ett antal inlägg om en av deras spelningar tidigare i vintras/våras. (här, här och här, eller varför inte bara visa alla inlägg som är taggade som ”kent”.)

Hursomhelst, gårdagens spelning alltså. För mig är kent alltid fantastiskt bra. Ibland kan det kännas som att det är ”en dag på jobbet” för dem, men även i dessa stunder är det riktigt bra. Lägstanivån är otroligt hög hos ”Sveriges största rockband”. Arvikafestivalspelningen börjar på denna lägstanivå, tycker jag. Det är kul att de öppnar med Utan dina andetag och trots att jag inte är så förtjust i nya skivan ”En plats i solen” så tycker jag att det är bra att de lägger fokus på nyare låtar. Dock känns det lite som att det går på rutin och inte riktigt lossnar.

Känslan består fram till mitten av konserten då Idioter vänder allt. Därefter känns det som en total överkörning, precis som en kentkonsert ska vara. Jocke Berg blir mera rörlig, spelar inte gitarr lika mycket och börjar i största allmänhet mera agera som en frontman ska. Den enda invändningen som består även efter Idioter är att Berg mellansnackar alldeles för lite, precis som han gjorde i våras. Det är så tråkigt eftersom mellansnack behövs för att göra kentmaskinen lite mera mänsklig. När han väl pratar (innan M och mellan den och Mannen i den Vita Hatten) så blir tar det klivit från överkörning till underbart. Hade den känslan funnits hela giget så hade det varit en av de bästa konserterna jag någonsin varit på, överhuvudtaget. Nu blir det ”bara” bra, kanske riktigt bra, men inte fantastiskt helunderbart.

Passa även på och läs min vän Johans blogginlägg om gårdagen. Vi verkar tycka ganska lika om kents insatts.

Nedan följer den kompletta låtlistan. De fetmarkerade låtarna är de som jag tyckte var extra bra.

• Utan dina andetag
• Det finns inga ord
• Skisser för sommaren
• Ensam lång väg hem
• LSD, någon?
• Töntarna
• Ensamheten
• Gamla Ullevi
• Idioter
• Ingenting
• Vy från ett luftslott (Punks Jump Up remix)
• Krossa allt
• Dom andra
• 747
• M
• Mannen i den vita hatten (16 år senare)

Regina Spektor
Jag ser de sista låtarna av den här konserten och tycker att allt känns rätt konstigt. Låtarna är bra och Regina lika så men det är helt fel forum. Grusplanen framför Vintergatan är oerhört glest belagd med besökare. De få som är där verkar rätt rastlösa.

Robyn
Jag skulle gärna vilja gilla Robyn. Det vore så praktiskt eftersom hon hajpas så hårt ständigt. Men efter tjugo minuters konsert utan en enda hook (undantaget covern ”Cobra Style”) så känns det bara hopplöst.

Inom kort kommer jag även publicera ett inlägg med en längre recension av kents konsert.

Nu har snart hela första dagen på Arvikafestivalen förflutit. Jag är i nu hemma hos Linns föräldrar för att äta lite och komma bort från leran en stund. Om ett litet tag är det dags för först Regina Spektor, sen Robyn och slutligen kent.

Hittills har jag sett följande:

• Khoma – Var riktigt bra. Ljudet i Apollo-tältet är ju tyvärr inte särskilt bra och allt blir grötigt, men musiken är trevlig.
• Johnossi – Bra, men kanske något överhajpat. Vad är det som gör det här till indie och creddit?
• Juliette Lewis – Juliette är cool som frontare och bjuder på en bra show, men låtarna räcker inte till. Var är refrängerna? När händer det något?

Så där, nu är Arvikafestivalen igång på riktigt och självklart regnar det rejält. Känns rätt värdelöst eftersom det är idag som nästan alla bra band (enligt mig) spelar. Var på området för nån timme sedan och lyssnade på Khoma som var riktigt bra. Ska strax dit igen och då blir det Timo Räisänen.

Ikväll är det kent!

Så var det åter dags för Arvikafestivalen. Hade från början nog snarare tänkt mig att besöka Peace & Love, men nu fick det bli Arvika istället, vilket säkerligen blir trevligt det också. Fördelen med Arvika är att det där finns fler gamla kompisar att träffa, sådana som jag inte träffar så särskilt ofta annars. Nackdelen är artistutbudet.

I ärlighetens namn så tycker jag nog att artisterna som bokats är lite halvdanna i Arvika. Det enda som verkligen känns superviktigt är kent strax före midnatt på torsdag. Sen blir säkert In Flames kul. Därutöver finns det säkert artister som visar sig vara oväntat bra. Hur som helst så räknar jag med att ha en trevlig helg.

Jag ska försöka hålla bloggen någorlunda uppdaterad under festivalen genom att skriva små recensioner. Vi får se hur det går med det.

Sitter och slöläser en guide till hur man som iPhone-användare vänjer sig vid Android. (Länk till guiden, länktipset kom från Daring Fireball.) Fastnar direkt för några textstycken.

When you download an Android app, you’ll need to consider its source and note the warnings about the sorts of data it can access. Be prudent and think before you install.

Certain Android phones (that’d be you, Evo) have embarrassing battery life. [...] [D]ue to Android’s true multitasking, the battery life falls a little short. You may be able to eke out a little more longevity by utilizing apps like TasKiller (see #6) to quit processes you don’t want running [...] There’s a debate over TasKiller’s efficacy, and you don’t want to abuse its power in fear of killing off an important background task you actually want running, but I’ve found it helps me keep the phone on a little bit longer. If you don’t want to take such extreme measures, just make sure you actually quit apps when you’re done with them. Unlike the iPhone, you need to be a little more active in your app management.

There’s something about (multi)touch on Android that isn’t quite as elegant as the iPhone. The animations aren’t as smooth, touch doesn’t always respond the same way and things just don’t feel right.

Det räcker för mig som anledningar till varför jag inte vill ha en Android-mobil istället för iPhone. Jag vill inte hålla på och manuellt avsluta processer för att batteriet ska räcka lite längre. Jag vill inte fundera varenda gång jag ska installera ett program huruvida programmet kan vara skadligt för min telefon eller inte. Jag vill att multitouch-funktionerna ska kännas rätt.

Jag har inget intresse av att byta min iPhone till en Android och hade inte heller det innan jag läste den här guiden. Hur som helst så var det intressant att läsa och direkt få några bra anledningar (förutom anledningen till att jag gillar i princip allt i iOS4) till att inte byta.

Under de senaste veckorna har jag rest med mina mått mätt ovanligt mycket. Fram och tillbaka mellan Falun och Arvika två gånger. Om jag räknar in bussresorna och bilresorna till och från tågen samt dötid här och där så pratar vi om 7 + 7 + 6 + 6 timmar. Alltså totalt 26 timmar på resande fot. Motsvarande 32% av ett heltidsjobb för dessa två veckor. Lägg sedan till resor till och från jobb så närmar jag mig nog 40% på bussar eller tåg sedan 1 juni.

Lugnt, skönt och avkopplande med tåg som tar mig från start till mål utan särskilt mycket ansträngning från min sida? Ja, om du sällan eller aldrig åker tåg så är det en rimlig slutsats. Om du åker tåg någorlunda ofta så vet du att det är en otrolig tristess som dessutom ska genomlidas i oergonomiska sittställningar, med alldeles för hög omgivande bullernivå. Lösningen för att överleva detta brukar vara att ladda väskan med en rejäl mängd underhållning. Minst en, helst två, pocketböcker, någon tidsskrift/magasin, kanske en GameBoy/PSP/Nintendo DS, gott om musik samt en fulladdad laptop. (Räkna inte med att kunna ladda den under resans gång.)

Under särskilt den senaste turen till Arvika (vars hemresa pågår när jag börjar skiva det här) så har jag verkligen testat min iPhone fullt ut. Den har fått ersätta mer eller mindre allt som jag nämnde ovan och jag är oändligt nöjd. Det enda jag saknar är en större skärm, vilket i sig blir ett utmärkt argument för att sukta efter en iPad.

Onsdag 2 juni åkte jag och Linn från Falun till Arvika tillsammans. En resa som tog närmare 7 timmar. Bland annat försökte vi fördriva tiden med att titta på “Vänner” på min laptop, något som funkar i några enstaka timmar då filmtittande verkligen äter batterier. Dessutom är det alltid ett krångelmoment att plocka fram datorn, försöka balansera den på sig själv eller något av de obefintliga borden (varför breder alltid ensamma resande ut sig över en hel fyrplats med bord på tåg som saknar sittplatsreservation?).

På fredagen reste jag tillbaka till Falun, men Linn var kvar i Arvika. Planen var att i hög grad sysselsätta mig med min iPhone. Ett av de stora problemen (i-landsproblem? Absolut.) med resan mellan Arvika och Falun (eller Falun och Arvika) är sträckan mellan Kristinehamn och Ludvika där täckningen för mobilnätet är i princip obefintlig vilket betyder att möjligheten att läsa saker direkt från internet inte existerar. Så inför denna hemresa så bestämde jag mig för att prova ett program/en tjänst som jag läst om flera gånger men tidigare inte undersökt; InstaPaper.

InstaPaper är helt enkelt en webbtjänst dit man kan skicka webbsidor för senare läsning. Jag registrerar mig, lägger till ett bokmärke i Safari som heter “Read Later” och som egentligen bara exekverar lite JavaScript. När jag hittar en längre artikel som jag inte har tid att läsa just då så klickar jag bara på “Read Later”-bokmärket. Artikeln (eller sidan eller vad det nu kan vara) synkas då till mitt InstaPaper-konto där jag senare kan läsa den. För iPhone finns det dessutom en InstaPaper-applikation som synkar med mitt konto och som lätt kan läsas även när iPhonen är offline. Mycket smidigt.

Inför återresan till Falun hade jag alltså synkat över en massa till InstaPaper för att kunna läsa även när mobiltäckningsbristen gör min RSS-läsare oanvändbar. Dessutom hade jag laddat ner två stycken podcasts som jag följer som turligt nog hade släppt nya avsnitt. Resan blev därför relativt överkomlig, trots en timmes oväntat väntan i Ludvika. Twitter är alltid bra för att beklaga sig.

I onsdags återvände jag alltså till Arvika. Det var då jag på allvar började använda iPhone som reskamrat. Förutom ett välfyllt InstaPaper (tyvärr ingen ljudpodcast) så var den även laddad med filmer. Dels Steve Jobs WWDC-keynote, dels ett flertal avsnitt Californication. Pocketböckerna och tidsskriften som var med behövde jag överhuvudtaget inte plocka fram ur väskan.

Som det är just nu så finns det bara två problem. Skärmen på telefonen kan ibland kännas rätt liten och begränsad och batteritiden räcker inte alltid till längre resor om jag tittar mycket på film. Lösningen heter iPad, eller iPad + iPhone 4.

Sammanfattningsvis så är alltså en iPhone mycket bra att ha som resesällskap. För all del så fungerar det troligen lika bra även med någon annan bra smart phone. (Helt utan att ha testat en så vågar jag påstå att en SonyEricsson XPeria! inte är en bra smart phone.)

Just det, detta blogginlägg skulle utan problem mycket riktigt ha kunnat skrivits och postats från telefonen, men tydligen är det fler än jag som vill leka med en iPhone, så därför fick jag krångla fram laptopen och skriva istället.

Idag hade jag faktiskt tänkt att ta itu med inspelningarna och mixarna från förra helgen igen. Sångpålägg behöver göras på Ingen framtid för oss, trummor och bas behöver editeras lite på Tårarna och trummorna på båda låtarna behöver soundreplaceas lite. Dessa planer grusades dock av det fantastiska vädret, vilket känns väldigt positivit.

Det har känts otroligt vårigt i luften, nästa somrigt till och med. Så därför lade jag planerna på musik på hyllan och satte mig i solen istället med två bra böcker. Den ena är mycket nördig; en lärobok för Mac OSX Server. Den andra är nördig på ett annat sätt. ”God Hates Us All” heter den och författaren påstås vara Hank Moody. För den oinvigde så är Hank Moody huvudkaraktären i TV-serien ”Californication” där han porträtteras av David Duchovny. Moody är en framgångsrik författare med skrivkramp vars senaste mästerverk heter just ”God Hates Us All”. Boken är alltså självklart ett PR-trick författad av någon annan, men det gör den inte mindre bra. Mycket läsvärd! Jag skriver troligen mer om den i framtiden.